Elev på Forsnässkolan tävlade om Unga journalistpriset

Alexander Falk går i 9:an på Forsnässkolan och har skrivit en text som han valde att skicka in till Unga journalistpriset. Tyvärr vann han inte, men fick ta emot diplom eftersom texten uppfyller tävlingens alla kriterier.

Texten handlar om hans praktikvecka på företaget Inission här i Munkfors. Med Alexanders godkännande publicerar vi texten nedan:

Innanför Inissions väggar skapas nytänk

Vårens prao-period blev för mig en veckas lektion bland produktionspersonalen på Inission i Munkfors, för att lära mig hur det går till på ett företag och få en bild av hur arbetslivet är. Markus Wållgren är handledaren som förklarar och redogör hur allt fungerar, samt vilka utmaningar du finner i arbetet.

Det är måndag morgon och i matsalen sitter många från personalen samlad. De pratar om vad de gjort under helgen och vilka utmaningar som väntar under veckan. Jag känner en stark doft av kaffe och delikata kanelbullar. Allt som hörs är ett rofyllt och uppspelt sorl. Ett par stycken sitter och läser i en nyhetstidning samtidigt som de smuttar på det varma och rykande kaffet. Andra ser mycket trötta ut, förmodligen för att de inte fått särskilt mycket sömn. Själv känner jag mig osäker och en aning orolig, med tanke på att jag inte vet vad som väntar under den kommande veckan.

Min handledare heter Markus Wållgren och har arbetat på företaget i drygt ett år. Han är 22 år gammal, medellång, har brunt hår och bär glasögon. Han berättar om företagets arbetsuppgifter och göromål. Han redogör bland annat att Inission är ett stort och betydande företag som utvecklar och tillverkar elektronik- och mekanikprodukter av högsta kvalitet.

Vi börjar med att byta om till ESD-skyddade kläder, som gör att man blir jordad, eftersom vi har att göra med känsliga produkter. Om något skulle gå fel kommer därför strömmen att ledas bort istället för in i kretskorten. Rocken är mörkblå, en aning stor och gjord av ett mjukt tyg. Under dagen blir jag guidad genom alla avdelningar, gångar och hyllor, fulla av allt från små, gröna kretskort till halvstora, rostiga järnföremål. Vi går förbi människor vid breda och ljusa skrivbord, som löder olika sorters märkliga metallbitar. Samtidigt hör jag ett flertal skruvborrar någonstans i lokalen och känner en genomträngande doft av olja. Enligt Markus är det väldigt blandat till vilka de säljer sina produkter, men främst till bland annat skogsindustri, båtar, bussar och medicin.

Vi slår oss ned bland andra anställda, vid ett skrivbord som jag förmodar tillhör Markus. Skrivbordet är ljusbrunt, gjort av trä, fullpackat med olika föremål och har flera hyllor samt verktyg ovanför. Bordet känns strävt och ojämnt längs mina händer, och jag förmodar att det måste vara många år gammalt. Jag lyssnar uppmärksamt på hans rofyllda röst medan han visar mig hur jag maskerar kort. Han indikerar särskilt tekniken samt vad som är viktigt att tänka på.

– När du ska lackera korten behöver du först skydda de känsliga delarna, för att de inte ska förstöras, förklarar Markus. Jag får därefter ett eget skrivbord där jag sitter och gungar på min sköna skrivbordsstol samtidigt som jag lyssnar på den medryckande musiken i mina hörlurar och börjar få in tekniken. Jag kollar mig omkring då och då och märker att det finns en härlig stämning mellan personalen. De diskuterar tyst och hjälper varandra med arbetsuppgifterna, vilket bidrar till ett beundransvärt arbetsklimat.

– Arbetsmiljön är ypperligt bra, med tanke på att det är väldigt rent, lugnt och tyst. Det är väl ordning i lokalerna, vilket gör att man kan fokusera bättre och vara mer produktiv, säger Markus.

Varje morgon klockan 8 är det teammöte, där alla anställda som ingår i det team där jag och Markus jobbar samlas framme vid whiteboardtavlan för att ta del av dagens sysslor. Det är teamledaren Nettan Persson som håller i det, som berättar vad vi gjort bra, vad vi har för mål under veckan samt vilka leveranser vi har under dagen. Nettan är rödhårig, ganska kort, har ett glatt humör och har jobbat på företaget i ungefär 22 år. Efter mötet återgår alla till sina vanliga uppgifter.

 Efter ett par timmar är det dags för lunch i matsalen. Jag och Markus går igenom många gångar, tills vi slutligen hamnar i den halvstora och lugna matsalen. Det sitter redan ett par människor vid några bord, men jag och Markus slår oss ned vid ett litet, vitt träbord längst ned i matsalen, samtidigt som jag känner doften av mat och kaffe. Vi värmer vår mat och börjar därefter äta den. Medan vi äter den varma och goda maten dricker jag varm choklad, och lyssnar på bruset av röster omkring mig. 

Mina arbetsuppgifter under veckan blir framför allt att packa olika föremål som ska skickas till andra städer i Sverige, montera ihop delar som bland annat ska sitta i olika transportmedel samt programmera olika sorters kretskort. Det är oerhört roligt och lärorikt, med tanke på alla nya människor jag lär känna och nya saker jag får lära mig.

Att arbeta på Inission är nämligen mer tidskrävande, problematiskt, men samtidigt mer intressant än vad många tror. Man stöter dagligen på problem, vilket man måste lösa på ett kreativt, påhittigt och handlingskraftigt sätt. Det är ofta mycket stressigt att få allt att falla på plats och för att det är många arbetsuppgifter som måste göras klart i tid, men man lär sig nya saker hela tiden och det kan vara oerhört kul i många fall. Markus berättar att varje sak är en utmaning i sig, eftersom att han vill göra allt så bra som möjligt. Han uppskattar dessutom att lösa problem, eftersom att han alltid hittar nya vägar och lär sig nya saker varje dag. Med andra ord är det ytterst spännande och underhållande att jobba på Inission. Det är mer än bara stillasittande jobb vid ett tråkigt skrivbord. Det handlar även om gemenskapen och kunskapen du får med dig när du går därifrån.

Alexander Falk